Craaaazy

Egentligen skulle jag kunna berätta om en galen helg i Båstad, men jag känner inte för det. Idag känner jag bara för att skriva av mig. Tyvärr kan jag inte göra det heller, eftersom det är inte bra att människor får reda på sanningen.
Jag har klarat det innan och jag kan klara det igen. Jag fattar inte varför det alltid blir såhär? Jag blir less på det, less på allt, less på mig själv.
Jag är väldigt duktig på att springa ifrån allt när jag är arg eller ledsen, kan inte ta tag i problem. Denna gången tror jag att det är dags att göra det, för nu är det inte lika lätt att bara sticka och glömma allt.
Jag trodde det va slut på det nu, tydligen inte.

I miss you, all the time.

C.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0