Radio

Jag är inte den som är den. Jag är inte sån som gråter åt sorliga saker på film el. får en tår i ögat "när de får varandra till slut". Det sprack rätt rejält idag!
Om ni någonsin har sett filmen Radio och har den känslan för "såna människor" som jag har vet ni precis vad jag menar. Efter ca. 15 min kom första tåren och sen satt jag 1,5h och grät. Inte för att den var sorlig utan för att den var så jäääävla fin. Det är när man ser en sån film som man fattar hur bra man har det. Jag skulle kunna se den om och om igen!
Så gott folk, har ni inte sett den, se den. Ni kanske inte känner samma känsla som jag gör, men jag lovar att den kommer att beröra er ända in i själen.

C.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0